Comments for Hellstrand, Staffan, Pascha Jims dagbok

En upplysning, Staffans senaste skiva heter inte "Precis som du är" utan "Pascha Jims dagbok" Petter

Så här skrev Aftonbladet; STAFFAN HELLSTRAND: Pascha Jims dagbok (EMI) Staffan Hellstrand hör till den lilla skara som alltid menar det och som man alltid tror på. Det finns visserligen ögonblick då jag kan tycka att han tar alltför lätta genvägar och inte sållar tillräckligt hårt i sitt material. Så var exempelvis fallet med förra plattan, den ojämna "Sot" från 1994. Men när Hellstrand verkligen brinner är det få svenskspråkiga rocksångare som övertygar mer. På "Pascha Jims dagbok" brinner han ordentligt. Inledande "Fanfar", en akustisk hyllning till dem som finner mening i ett liv utan vassa armbågar, tomma leenden och kemiska kickar, är sann, välbehövlig och faktiskt något av det starkaste Hellstrand någonsin skrivit. "En ny Ida Lupino" handlar om flickan som lockades till Sverige av drömmarna om ett bättre liv, men "fick gyllene regn i en bondagesäng och barn med den hon hatar mest av allt". Hellstrand berättar vidare om övergivenhet, övergrepp, ånger och tvivel på ett nationellt såväl som högst personligt plan. Men han ramar in svärtan i sprudlande melodier och ger alltid plats för hopp. Det är bara i ett fåtal ögonblick, som i den svenska tolkningen av kompbandet Nomads "Where the wolfbane blooms" - här kallad "Vargbarnen" - som den 40-årige (tro det den som kan!) Nyköpingssonen inte känns helt angelägen. Nomads är annars ett utmärkt val. Sveriges rockigaste kvartett accentuerar orden effektivt och fräckt utan att gå in och ta över och när Hasse Östlunds skenande gitarr möter ett stråkarrangemang blir det riktigt läckert. Visst rör sig Hellstrand på välbekant musikalisk mark. Visst får de som tycker att han bara skriver om stackars barn, hav, hus och hedar vatten på sin kvarn. Men i min bok är det här Staffan Hellstrands mest inspirerade album på mycket länge. Vilket i alla fall jag tycker är lysande kritik!! Superskiva! Dunderbra!

LYYYSANDE !!!

På Staffan Hellstrands nya skiva kompas han av Nomads, vilket i och för sig inte är så förvånande, med tanke på att de under lång tid arbetat mycket tillsammans.Denna skiva är en hans absolut starkaste, med en typisk Hellstrandsk nerv av sällskådad styrka och energi. Man känner igen hans poetiska texter och symbolik, men på denna skiva känns texterna mer angelägna än på hans föregående album, Sot. Albumets energi är helt i klass med höjdarna Regn och Eld.Rekommenderas å det varmaste!Daniel Andersson